Sodom och Gomorra

Igår var jag på besök i Sodom och Gomorra. Varför platsen fått detta namn av folket i Accra vet jag inte. Kanske beror det på den knarket, prostitutionen och all annan kriminalitet? Kanske beror det på att stadsdelen ser ut som att någon faktiskt har dränkt den i eld och svavel? Vad jag vet är att ingen borde behöva bo under de här omständigheterna, någonstans, någon gång.

Sodom och Gomorra ligger mellan stranden och en lagun i Accra, och det låter ju på pappret som ett jättebra läge. Men med tanke på att just den biten av stranden (som ironiskt nog kallas för Lavender Hill) används för att dumpa bajs ner i havet och att lagunen är hemvist för världens största elektroniksoptipp, så är Sodom och Gomorra allt annat än en behaglig plats att bo på.

Ingen vet exakt hur många som bor här, men uppskattningsvis är Sodom och Gomorra hem åt cirka 50 000 personer, de flesta inflyttade från norra delarna av Ghana. Området består av små nedgångna skjul, dom största kanske ungefär som en svensk friggebod i storlek. Där slutar jämförelsen, för ingen svensk skulle ens överväga att ha en av dessa skjul i trädgården. De flesta är gjorda av trä med i bästa fall lite korrugerad plåt på taket, annars bara några brädlappar som tak över huvudet.

Rinnande vatten finns endast på de gemensamma duschutrymmena och avlopp är helt enkelt marken. 

Jag besökte alltså denna stadsdel igår ihop med ett antal mammor från barnens skola. Med oss hade vi en guide, Paul. Men för att kunna gå omkring inne i Sodom och Gomorra behövde vi hjälp på plats, och det fick vi i form av Boss.

Boss kommer från Tamale i norra Ghana och har bott i Sodom och Gomorra i fem år. Han är well connected, har bra relation med chieferna i området och fungerar därför som en dörröppnare för oss. Utan honom kan vi inte gå här. Boss har hört mycket bra om Sverige och skulle vilja åka dit någon gång. Jag struntar i att berätta att SD precis har fått 13 % av rösterna i vårt allmänna val bland annat genom att torgföra åsikten om att sådana som Boss inte hör hemma i Sverige.

Vi snirklar oss igenom trånga gränder, smala passager där man nästan får gå på sidan för att kunna åla sig fram, plötsligt går vi igenom en bar, med hög musik, en pokermaskin, några kunder som ser både fulla och höga ut och ett gäng prostituerade kvinnor som sitter och väntar på nästa kund. Vi kryssar oss fram mellan husen, de flesta är bostäder, men en del fungerar också som affärer av olika slag. Överallt finns massor med barn, dom små har lite eller inga kläder och sitter eller går barfota på marken. Jag är glad att jag har ordentliga skor för jag tror inte att den bitvis blåsvarta marken är så nyttig för hälsan att spendera för mycket tid på.

Ibland kommer vi ut på lite större gator. Då vågar jag ta fram kameran jag har lånat av Björn. Men jag inser också att den är värd mer i pengar än vad de flesta här någonsin kan drömma om att ha, och jag skäms lite.

I Sodom och Gomorra är majoriteten muslimer, så med jämna mellanrum finns små moskéer. Böneutropen förmedlas med hjälp av radioapparater och andra anläggningar som vi passerar längs med vägen.

Målet med vår utflykt är att få se elektroniksoptippen som i tidningar omnämns som världens största dumpningsställe för uttjänta tvapparater, datorer, iapds, telefoner mm. I takt med att Apple och Samsung övertygar oss om att vi verkligen behöver nya telefoner och tvapparater hela tiden, så växer berget av skräp på platser som den här. Återvinning av gammal elektronik är en dyr historia, och trots att många länder har skrivit på avtal om att inte exportera sitt skräp till länder som Ghana så finns inga tecken på att tillförseln av sopor blir mindre, tvärtom. Mycket kommer till Agbogbloshie, som platsen där soptippen ligger heter, som "begagnat" gods, för det är ju inte förbjudet att exportera begagnade fungerande saker. Problemet är bara det att det som på pappret är begagnat, egentligen är trasigt och ska slängas. Ett enkelt och förbjudet sätt för rika länder att göra sig av med skiten och skicka den till platser som den här.

Ja där ser ni förresten lagunen i sin nuvarande form. Inget man badar i direkt, vattnet är gråsvart och säkerligen blir man mycket sjuk om man råkar ramla i.

Tippen har blivit arbetsplats för väldigt många människor som bor i Sodom och Gomorra. De ägnar dagarna åt flera olika typer av återvinning. Många samlar ihop kablar och andra delar som de sedan eldar för att utvinna framförallt koppar men också bly och andra metaller som de sedan kan sälja för att få lite pengar till mat. Denna verksamhet gör att det hela tiden ryker från soptippen, en svart tjock rök som sprider sig med vinden till bostadsområdet.

Andra människor försöker få liv i våra gamla grejer för att kunna sälja dem. Ett antal gamla telefoner kan bli en ny, gamla datordelar sätts ihop till nya datorer etc. En recyclad dator kan man få för en hundring här. 

Det som blir över, som här, en stor hög med skal från datorer, bränns så småningom upp.

Eftersom Sodom och Gomorra redan är känt för att vara ett ställe där man kan göra allehanda typer av dirty business, så har vissa personer också specialiserat sig på att meka med bilar och motorcyklar. Och dessutom finns det de som återvinner gammal motorolja för att sedan sälja det till de företag som gör asfalt till vägbyggen. Jag behöver kanske inte poängtera att även denna verksamhet sker utan något som helst skydd, vare sig för människor eller miljö.

Hopplösheten och sorgen kommer över oss när vi vandrar runt i den här röran, samtidigt som vi ser att folk lever sina liv här och försöker upprätthålla någon stolthet i det. "You see, the slum is ok, you can live here" ropar någon efter oss när vi så småningom kommer tillbaka till vår utgångspunkt och ska åka tillbaka till våra luftkonditionerade lägenheter och hus. Jag förstår ju det bisarra i att vi går där med våra kameror, på utflykt i fattigdomen, det som faktiskt är deras verklighet varje dag.

Jag skulle kunna skriva mycket mer om den här upplevelsen, om alla barnen som ropar "obroni" (typ "viting") när vi passerar, om den gigantiska cassavamarknaden som vi plötsligt står mitt i där en tant dansar allt vad tygen håller, den oändliga mängden sopor som kantar alla gränder i Sodom och Gomorra, all bra musik som pumpar ut ur stora högtalare i vart och vartannat skjul, kvinnan med den fyra månader gamla babyn som jag köper vatten av samtidigt som hon ammar, alla som skriker åt oss att dra åt helvete när vi fotograferar,  den konstanta lukten av kemikalier blandat med bajs och ibland med inslag av mat, solen och värmen som liksom lägger på ett extra lager av svett på hela utflykten och mötet med chieferna, en samling äldre herrar med grått skägg som sitter på en altan och filosoferaren - men jag nöjer mig med två snabba konklusioner. 

Fattigdom är fördjävligt och jag inser motvilligt att jag måste göra avkall på mitt välstånd för att de som bor i Sodom och Gomorra ska få det bättre. Den typ av orättvisa fördelning av världens tillgångar som vi ägnar oss åt idag är inte hållbar längre, den måste ändras och vi kommer vara de som får snåla in.

Jag ska fan tänka efter nästa gång jag suktar efter en ny telefon, trots att jag har en som funkar utmärkt. Nu vet jag var mina gamla elektronikgrejer hamnar och det är inte okej att små barn leker i den gråsvarta röken på en av världen giftigaste platser.

Två steg fram ett steg tillbaka

Så här stora är avokadoträden i Ghana!

Här är det sjukstuga, först var Harald förkyld och lagom till att han tillfrisknade blev Blenda sjuk. Det är många som är förkylda i skolan just nu och dessutom har dom varnat för löss i femman. Vissa saker är tydligen universella.

Dessutom har skolan upptäckt att Harald borde gå i åttan, att han hamnade i nian mer eller mindre av misstag, så idag börjar han ny klass. Lite tråkigt för Harald som har skaffat kompisar i nian och som var stolt över att gå i high school. Men å andra sidan kanske året blir lättare nu när nivån på kurserna är lite lättare. Han får nu också gå i spanska istället för franska, vilket är bra eftersom det är spanska han läser hemma. Även franskan var ett misstag, det kunde man tydligen välja, men det var det ju ingen som sa till oss.

Annars är det varmt och fuktigt och regnen kommer mer sällan. Det är lite idétorka på matfronten för min del. Det finns ju inte alltid det man vill ha i affären vilket gör att jag inte riktigt kommer på vad jag ska laga för mat. Så det blir ganska mycket rundgång, speciellt när kött inte är ett alternativ. Kanske får börja skriva listor på mat som går att laga med förutsättningarna här, så jag har några recept på lager.

Har försökt börja skriva också, det går ganska bra även om det än så länge är ganska korta stunder varje dag. Faktiskt dags för det nu. 

Möbler och växter

Idag har vi varit ut på shoppingtur. Lite växter till balkongen blev det. En lite högre rosa växt, några lite lägre, basilika och koriander.

Växter köper man vid vägen, en gata där blomsterförsäljarna står kant i kant i minst en kilometer. Alla säljer ungefär samma grejer och i den mån man känner igen växterna så är det såndana plantor vi har som krukväxter inomhus i Sverige.

Örterna var lite svårare att få tag på men till slut hittade vi basilika och koriander.

Efter växterna var det dags för mer vägkantsshopping. Här säljs ju det mesta vid vägkanterna, bland annat möbler. Handgjorda korgmöbler är ganska vanligt här och de kostar nästan ingenting.

Vi behöver lite extra förvaring så vi beställde en hylla liknande den som jag har fotat av. Vår kommer bli dubbelt så bred, ha en del som är ett skåp med hyllor och vara en sektion högre. Kwesi, som snickaren heter, kommer tillverka den under veckan och nästa lördag hämtar vi upp den. Och för denna handgjorda hylla i cederträ betalar vi under tusen kronor. Helt sjukt egentligen med tanke på att det ligger många timmars arbete bakom.

Det finns ett oändligt antal modeller på möbler i rotting och i bambu. Kuddarna är inte riktigt min stil men i övrigt tycker jag mycket av det de gör är jättefint!

Återkommer med bild på hyllan när den är klar.

SD ljuger så dom tror sig själva

Jaha då är det alltså mindre är två veckor kvar till valet. Jag och Björn har redan röstat, återstår att se om våra poströster kommer fram i tid. Men jag tror bestämt att poströster räknas ett tag efter valet också.

Det är ganska intressant att följa valrörelsen på håll faktiskt, man ser saker ur ett litet annat perspektiv. Framförallt är det underligt att läsa om Sverigedemokraternas framfart när man själv befinner sig på en annan kontinent och helt plötsligt tillhör en minoritet. Hittills har vi träffat kanske ett tiotal svenskar, framförallt genom skolan där det sammanlagt finns elever från 60 olika länder.

Här är det vi som ska ta seden dit vi kommer, lära oss språket och assimilera oss bäst vi kan, om vi nu skulle applicera det som Sverigedemokraterna säger på vår egen livssituation. Det är bara det att här är det ingen som är upprörd om du inte behärskar alla lokala språk, om du tillhör en annan religion än majoriteten, eller om du har andra vanor och traditioner än de flesta. För här finns massor av lokala språk, här lever muslimer och kristna sida vid sida och det finns hur många helgdagar som helst när man har inkluderat alla religioner och andra högtider som ska uppmärksammas. 

I det här samhället delar man inte in människor i vi och dom på samma sätt som en växande skara svenskar gör. Visst finns det fördomar och motsättningar, men generellt är människor här mycket mer avslappnade inför kulturella skillnader. Det finns helt enkelt så mycket av allt att det skulle bli väldigt omständigt att gå runt och störa sig på minsta lilla olikhet. 

I Ghana är engelska det officiella språket, men det finns över 70 olika lokala språk i Ghana. Så de som bor uppe i norr förstår inte de som bor söderut eftersom de pratar helt olika språk. I Accra pratas framförallt twe och ga förutom engelska. Trots att språkbarriären är ständigt närvarande lyckas människor göra sig förstådda och kan både jobba och umgås.

Den största religionen i Ghana är kristendom, här finns protestanter och katoliker, en massa olika frikyrkor. Här finns också en stor muslimsk population, här finns hinduer och dessutom finns inslag av de gamla traditionella religionerna ständigt närvarande. Tex är det inte ovanligt att folk går till "herbalists" när de är sjuka osv. De ber säkert till gud också, men det känns som att inställningen till religion är väldigt pragmatisk här, funkar inte det ena så testar man det andra också. Sedan är ju kyrkan en social institution också, det är där man ses på söndagarna träffar vänner och familj, umgås och får höra det senaste skvallret. Nu när ebolan lurar i faggorna tex, så är det med kyrkans hjälp som hälsoministeriet sprider kunskap om hur man undviker att bli smittad. Prästerna får passa på att informera samtidigt som de kör sin predikan. För det är helt enkelt det snabbast och mest effektiva sättet att nå ut till befolkningen.

Man behöver inte tillbringa särskilt lång tid i ett land som Ghana innan man inser det omöjliga i att bygga ett samhälle på Sverigedemokraternas ideologi. Och det är inte en åsikt, det är fakta. Det är faktiskt omöjligt att i framtiden försöka skapa ett Sverige som aldrig har existerat, ett Sverige som bygger på tanken om en homogen etnisk och kulturell befolkning, där alla pratar samma språk, tror på samma gud, och gillar samma mat. Att SD håller på att lura i så många svenskar att det är en väg framåt är ju både naivt och ohederligt. Som man brukar säga "dom ljuger så dom tror sig själva". För det är precis vad de gör.

Glöm inte att rösta nu, det är det mest effektiva sättet att göra skillnad i valet.