Pärlbroderier och tårar

Igår var jag på bussutflykt anordnad av föräldraföreningen på skolan. Parent Teacher Organisation, PTO, är en slags hemåskolaförening som också fungerar som ett sätt för nyanlända att snabbare komma in i livet här i Ghana. Det är inte alltid lätt att vara ny här, så mycket funkar annorlunda och det är inte alltid lätt att veta vem man ska fråga.

"Googla det" tänker ni då, men det går inte heller att göra, väldigt få företag och myndigheter har hemsidor här och ofta är den information man hittar gammal. 

Så bussturen vi åkte på var helt enkelt en guidad tur genom stan där vi fick tips om bra affärer, tandläkare, malariatestcenter, restauranger, gardinmakare mm. Under tre timmar for vi kors och tvärs genom stadsdelarna samtidigt som de mer hemmastadda damerna pratade i mikrofonen och pekade ut points of interest. 

Så nu har kag numret till en bra libanesisk takeaway, vet var Dr Dennis har sin tandläkarpraktik och har fått reda på ett nytt ställe att köpa fisk.

Nancy, som var en av guiderna, har bott här i sjutton år. När hon kom till Accra fanns en enda mataffär som såg ut så som vi är vana att se dem och den var liten som den lilla tobaksaffären nere på hörnet. Hon berättade också hur hon i början kunde sitta hemma och lyssna på arabisk musik (tror hon är från Syrien eller Jordanien) och gråta floder för att hon längtade hem.

Detta berättade hon för Genie som är ny här och som kommer från en stad med 2000 invånare i Idaho. Hon känner sig helt desorienterad här och längtar hem. Det blir bättre säger Nancy och hon är väl ett levande bevis på det som ju har bott här i snart två decennier.

Bilderna är tagna inne i en liten affär vi stannade vid, som drivs av en av föräldrarna på skolan. Hon sålde de här underbara djuren gjorda i tyg och med fantastiska pärlbroderier utanpå. Från Sydafrika förstod jag det som. Gillar framförallt vad jag tror är ett lejon, den som har skägg. 

Nu sitter jag och väntar på våra saker som har åkt båt hit. De ska komma idag och barnen kommer bli överlyckliga. Var allt ska stå är dock ett mysterium. Kommer se ut som ett lager härinne om några timmar.

Vad skriver tidningarna om?

Så här kan en framsida på Ghanas största tidning, Daily Graphic, se ut. Det här är gårdagens tidning. Jag har lagt till den svarta rutan över mannens ögon och  har även strukit över hans namn. Han är nämligen inte dömd ännu, endast gripen.

Brottslingar hängs ut väldigt stort i Daily Graphic, ofta handlar det om rån eller rånmord men det kan också, som här, handla om incest, våldtäkt mm. Namnen publiceras alltid liksom en ingående beskrivning av det brott personen är misstänkt för. Publiceringarna sker ofta så fort personerna är gripna, men det förekommer också rapportering om domar som förkunnats.

Jag förmodar att polismyndigheten är väldigt involverad i den här typen av publiceringar, ofta fotograferas gripna med handklovar på. Bra reklam för deras verksamhet så att säga.

I övrigt rapporteras det mycket om vad som pågår på den politiska arenan, industrinyheter (Ghana har ju bland annat en omfattande gruvindustri då man är stora exportörer av guld) och nyheter från sjukvårdssektorn.

Mer vardagsnära nyheter handlar tex om den återkommande bristen på bränsle, alltså diesel och bensin. Just nu skrivs det också mycket om hur Ghana ska bli renare. Det är väldigt skräpigt här, en konsekvens av ett helt eftersatt renhållningssystem, infrastrukturen saknas helt enkelt. Avloppssystemen är också undermåliga, många människor saknar ju både vatten och avlopp hemma och i många bostadsområden är avloppen helt öppna, dvs ett dike utanför huset. Och med en pågående koleraepidemi så är naturligtvis intresset stort för vad staten gör för att städa upp landet.

Artiklar jag inte sett här ännu är "huvudvärken kan vara dold kvinnosjukdom", "gå mer fem kilo på fem dagar" eller "stort kräfttest". Men jag har ju inte provläst alla tidningar än, återkommer med rapport när min tidningsresearch är mer omfattade.

Konsten att inte göra någonting

Mitt liv som hemmafru börjar nu bli verklighet. Dvs barnen kommer från och med nu åka själva till skolan för det mesta, och ofta hämtas utan mig i bilen, vilket innebär att jag är ensam hemma mellan sju på morgonen och fyra på eftermiddagen.

Det betyder inte att jag har nio timmar att slå ihjäl varje dag, timmar som alltid är helt blanka. Allt tar mer mycket tid här och en sådan sal som att handla mat är ibland ett omfattande projekt. Man vet nämligen inte riktigt vad som finns i affären från dag till dag, tex har jag letat efter créme fraiche i tre veckor nu, finns inte i någon affär. Så för att få ihop det man vill ha kan man ibland få åka till flera affärer, eller helt enkelt ändra sin inköpslista för att passa utbudet i affären.

Andra saker som är tidskrävande är tex att köpa el. Då måste man gå ner till sin elmätare, hålla upp ett kort med en streckkod framför den, sedan bege sig till elaffären och fylla på kortet med pengar (= el) och sedan gå hem igen och hålla upp kortet en gång till för att pengarna ska åka in i elmätaren.

Laga mat tar också längre tid eftersom alla grönsaker måste tvättas väldigt noga.

Kort sagt är det många vardagsbestyr som är tidskrävande och inte lika effektiva som hemma, men å andra sidan har jag ju städhjälp tre dagar i veckan, så städning och tvätt behöver jag inte direkt bekymra mig om.

Vad ska jag göra med all min tid? Den här grejen som är så hett eftertraktad, som man alltid drömmer om att ha mer av, men som när man får massor av den kan bli svår att hantera.

Jag har ju tänkt att skriva när jag är här, förhoppningsvis en bok. Och det kan jag tänka mig kommer ta en hel del tid. Dessutom ska jag försöka vara lite social, träffa folk och lära mig lite om landet jag är tillfällig gäst i. Men jag har även planerat att träna mig på att inte göra någonting. 

Idag tex har jag sett en och en halv jättedåliga filmer från tidigt nittiotal, på tv. Sedan har jag läst ganska mycket, ätit lite lunch som jag handlade nere i bageriet, torkat av möblerna på balkongen och bäddat allas sängar. Okej det blev en hel del tid framför datorn också. 

I dessa tider när man matas med budskap om att leva i nuet och uppleva allt till max, så känns det faktiskt ganska befriande att försöka omdefiniera "carpe diem" lite. För det finns ju faktiskt en massa saker att göra idag, som egentligen går lika bra att göra i morgon.

Saker som är annorlunda

Ja vad ska man säga. Har läst den här nyheten ganska många gånger nu. Det handlar alltså om en ebolaklinik i ett township i Liberias huvudstad Monrovia, som blivit attackerat och plundrat.

Ett antal personer har stormat kliniken, tagit med sig såväl sjukvårdsutrustning som smutsiga lakan, madrasser mm, och patienterna som fanns på kliniken flydde för sina liv.

Det här händer i en del av Monrovia som, om jag har förstått det hela rätt är väldigt fattig, och säkert påminner mycket om en del av de stadsdelar som finns här i Accra. Folk bor i små murade kubliknande hus med korrigerad plåt på taket. Gränderna mellan husen är kanske två meter, och där trängs människor och djur. Det är väldigt mycket skräp överallt, avloppen som finns är helt öppna, det finns speciella hus dit alla går för att tvätta sig och gå på toaletten, i själva bostäderna finns varken vatten eller avlopp. Kort sagt, det är väldigt trångt och väldigt fattigt.

I ett sånt område befinner sig just nu 20-25 ebolamisttade människor. Inom en väldigt kort framtid kan den siffran vara mycket högre.

De som attackerade kliniken hade skrikit att det inte finns något som heter ebola, och det är ett stort problem att det sprids väldigt många konspirationsteorier just nu om att ebola är planterat i Afrika av de rika länderna, att det bara är en täckmantel för illegal organhandel mm.

Jag blir både rädd och sorgsen när jag läser om den här händelsen. Framförallt drabbas jag av insikten att vi är så priviligierade i Sverige. Vi kan skicka våra barn till skolan, vi har en doktor att gå till när vi blir sjuka, och vi bor i hus där man faktiskt kan dricka vattnet i toaletten om det krisar.

Att det finns människor i Sverige som bedriver opinionsarbete och plockar röster på att vårt välstånd är hotat bara för att vi låter en bråkdel av världens fattiga befolkning komma och ta del av vår rikedom är inte bara ohederligt och skamligt. Det är djupt människofientligt! 

Fiskmarknad

Idag var vi på fiskmarknaden. Halv åtta kom Clifford och hämtade mig och Björn och kylväskan vi inhandlat för ändamålet. Barnen stannade hemma och passade på att ha lite sovmorgon, vi går ju upp ganska tidigt på vardagarna.

Fiskmarknaden i Jamestown var packad med folk, båtar, människor, barn, fisk i en väldigt röra. Förutom fisk sålde de också chili i mängder och ven lite andra grönsaker och frukter. Det bor väldigt många människor nere vid stranden, i pyttesmå skjul med gemensam toalettinrättning. 

Först hittade vi bara små Tilapia - ja det är HÄR de fiskas - men efter en stund träffade vi på en dam som sålde det vi vill ha - hummer! Det är ju varmvattenshummer, den sorten man också kan äta i tex Thailand och runt Medelhavet, inte den som vi har längs med våra kuster. Men den duger bra åt oss och med tjugo små humrar i kylväskan åkte vi hem. 

Den där röda fisken med blåa prickar som man ser lite av på översta bilden, den vet jag inte om jag skulle våga äta:-) Ser ut som en akvariefisk! Men förutom Tilapia kunde man köpa red snapper och grouper, bläckfisk och andra fiskar som jag inte vet namnet på. 

Nåväl, nu har vi avnjutit våra små humrar gratinerade i ugn med vitlökssmör. Väldigt gott!

Terminen har börjat

Idag är vanlig skoldag nummer tre för barnen. Jag åker fortfarande med dem till skolan varje morgon och ser till att de hittar till sina klassrum och vet vad de ska göra, men sedan får de klara sig själva tills jag kommer och hämtar dem på eftermiddagen. Modigt av dem tycker jag!

Skolan håller på mellan åtta och kvart över tre alla dagar utom onsdag, idag, då de slutar redan kvart över ett. För Blendas del börjar dagen alltid i klassrummet som är hennes klassrum, sedan förflyttar hon sig till olika salar när de har bild, musik eller gymnastik. Hon har även franska tre dagar i veckan, en lektion som hon än så länge säger att hon inte förstår ett ord av. Hon har ju aldrig läst franska förut, och läraren pratar BARA franska. Intressant!

Harald däremot går ju i high school nu, och har därför olika klassrum för olika lektioner. Han läser också franska, och inte heller han förstår särskilt mycket av det som sägs på den lektionen.

Mitt bidrag till skoldagen är att gå upp och göra lunch varje morgon. Idag blev det wraps med vegobitar i, och sedan får de med sig lite smågrejer, kex och frukt och dricka, för snack time som de har varje dag. Åsså den stora vattenflaskan förstås. den går alla runt och släpar på hela tiden i skolan. Lite jobbigt att laga lunch klockan sex på morgonen men det underlättar onekligen för barnen, och då är det värt det. Man kan ju också köpa mat i skolan, men än så länge tror jag de tycker att det är lite skönt att få mat av mamma varje dag.

Nu är klockan nästan tio, jag ska fördriva tiden fram till halv ett när Clifford kommer och hämtar mig för färd till skolan, sedan lite handla på hemvägen.

Första skoldagen!

Så var den avklarad - Orientation day i skolan. Låter kanske banalt, men jag lovar, det var allt annat än avkopplande! Jag och ungarna är helt slut.

Det hela började i gymnastiksalen, som är ett rum med tak men utan väggar. Rektorn och ganska många andra pratade och informerade. Jag hade lovat Blenda att jag skulle hänga med henne hela dagen, men vips så skulle hon gå själv med sin klass och träffa lärare och titta på klassrum. Gulp! 

Hon var jättemodig och klarade det superbra, trots alla nya människor och framförallt att allt är på engelska.

Harald, som helt plötsligt går i High School (!) gick iväg med sina klasskamrater och honom hittade vi först två timmar senare. 

Under tiden fick vi föräldrar ett ton information om allt mellan himmel och jord. Det ska anmälas om man vill ha mat, om man vill nyttja skolbuss, och om man kan tänka sig att hjälpa till i skolan. Vi måste fixa speciella id-kort för hela familjen och till chauffören, och bilen ska vara registrerad. Har man inte dessa kort får man helt enkelt inte komma in i skolan. 

Sen skulle det handlas gymnastikkläder, som ni ser på bilden. Alla elever har likadana. Åsså skulle Harald välja några klasser han ska ha, typ fritt valt arbete. Nästa vecka kommer ett mejl om alla extra-curricular activities, alltså sånt som vi i Sverige gör utanför skolan. Man kan spela i orkester, vara med i skolans simklubb, spela fotboll, träna karate, dansa, måla, skulptera, vara med i vetenskapsklubben mm mm. Dessa aktiviteter börjar direkt efter skolan. 

Båda barnen kommer läsa franska och Harald kommer även läsa spanska. De kommer alltså läsa tre språk som inte är deras egna. Jisses!!

När vi till slut var klara på skolan bar det av till affären för inköp av vattenflaskor och pennor och papper och sånt. Det finns dessutom en regel, iaf för Blenda, att alla elever måste ha solhatt/keps. Annars får de inte vara ute och leka. Bra tycker jag, det kommer ju bli supervarmt här så småningom.

Nu sitter vi här hemma och pustar ut. På måndag börjar det på riktigt.

Accra växer

Så här ser det ut var man än befinner sig i Accra. Överallt byggs det nya hus och gamla renoveras. Ghana befinner sig i en mycket expansiv period, för några år sedan hittade man olja och ekonomin växer så det knakar.

Det är också en galen inflation i landet vilket gör att priserna skenar och lönerna hänger inte med. Jag kan lätt handla mat vid ett enda besök i affären, för lika mycket som många tjänar på en månads arbete. 

Så när jag ser alla byggen, och reklamskyltarna utanför byggarbetsplatserna som i princip alltid handlar om lyx och flärd, så undrar jag lite vem som har råd att bo där?

Det finns naturligtvis en snabbt växande medel- och överklass i Ghana, hade ingen efterfrågat lyxbostäder så hade det ju inte byggts. Samtidigt finns jättemånga människor som försörjer sig på att sälja äpplen, vatten, klistermärken, nötter eller vad som finns att sälja just för dagen, vid rödljusen. Och det finns människor som sätter upp ett litet marknadsstånd för att sälja lite cassava, några vattenmeloner eller ananas. Den typen av verksamhet inbringar bara småpengar, men för dessa personer finns ju inga valmöjligheter.

Trots att Ghana, om jag fattat det hela rätt, är ett land som har haft företrädelsevis socialdemokratiska regeringar, och trots att idén om att dela med sig är djupt rotad i folksjälen här, så blir man som svensk mycket fundersam över klassklyftorna som råder här. Jag tror vi som är uppvuxna i ett samhälle som det svenska, har mycket svårt att föreställa oss exakt hur stor skillnad det är på att vara rik och fattig i ett land som Ghana. 

Ensamma hemma

Idag åker Björn på jobbresa till Tanzania vilket betyder att vi andra kommer vara utan honom till på fredag. Känns som en evighet faktiskt. Nåväl, det här är en del av livet här, Björn behöver åka till de andra kontoren ibland och då får jag hålla ställningarna här hemma, ihop med barnen förstås.

Milstolpar den här veckan:

Augustus - killen som ska fixa lite vettigt internet åt oss. Han har utlovat ett besök sedan i torsdags, men ännu har vi inte sett röken av honom. Han har LOVAT att dyka upp idag. Vi surfar just nu på 3G internet och det funkar sådär. Augustus ska hjälpa oss att få ADSL, men för att detta ska kunna genomföras måste det installeras telefonledningar. Dom är tydligen trasiga.

Orientation day - skolan börjar egentligen på måndag om en vecka, men redan på torsdag är det så kallad orientation day, vilket jag tror alla amerikanska skolor har. Jag hade det när jag gick på amerikansk skola i Schweiz för hundra år sedan. På orientation day går man till skolan och träffar sin lärare, sina klasskamrater och fixar en massa praktiska saker. I vårt fall betyder det bland annat att ordna med speciella IDkort för hela familjen och chauffören, skriva upp sig på diverse extraaktiviteter typ brottning, konstklass osv (här finns inget fritids efter skolan, men istället har skolan en massa olika klubbar och klasser, sånt som vi i Sverige gör på annat håll efter skolan), köpa gymnastikkläder (alla måste ha skolans PE uniform) och kolla runt på skolan. En väldigt bra rutin tycker jag, man får chans att ses under lite mer lättsamma former innan skolan börjar och första riktiga skoldagen blir förhoppningsvis inte riktigt lika nervös.

Sedan ska vi väl hinna med ett besök på Mövenpick så barnen får bada ordentligt en gång till på sommarlovet (nej, poolen på gården är fortfarande inte städad..).

Nu ska jag ta fram lite frukost.

Saker som är annorlunda - Ebola

När man bor i Accra blir man just nu väldigt lättad över den här typen av rubriker i morgontidningen. Måste erkänna att det är ganska läskigt att tänka sig att bara några länder bort dör folk i ebola nästan varje dag. Att utbildningsnivån bitvis är låg eller helt enkelt obefintlig, kunskapen om sjukdomen undermålig och att dessutom sjukvården i många av dessa länder är mycket spartansk gör ju också att man förstår vidden av problemet på ett annat sätt.

Det är ju skrämmande att läsa att Nigeria, som nyligen slog sig för bröstet med informationen om att man är Afrikas största ekonomi och som, efter Sydafrika och Egypten, har flest dollarmiljonärer på kontinenten, ändå har kanske den mest undermåliga sjukdvården i hela Afrika. 

Här i Ghana förbereder sig myndigheterna för eventuella fall av ebola, men vi får verkligen hoppas att det inte kommer hit någon som bär på smittan. 

Samtidigt brottas Ghana just nu med ett utbrott av kolera, en sjukdom som faktiskt sprids mycket lättare och också kan vara dödlig om man inte får behandling. Ebola är egentligen omöjligt att få om man inte kommer i direkt kontakt med någon där sjukdomen har brutit ut. Kolera däremot är en mycket mer livskraftig smitta, läste idag att bakterierna kan överleva på en vanlig fluga i två veckor! URK!!

Ironin i alltihopa är att om man bara utrustade folk med handsprit och fick dem att använda den, så skulle många sjukdomar kunna stävjas, även ebola och kolera. Visst det är inte den enda lösningen, men faktum är att just handhygien är ett väldigt enkelt sätt att göra skillnad när det gäller smittspridning.  Gissa vad jag har i handväskan hela tiden? Och alla tvålar hemma är bakteriedödande.