Flyttångest

Ikväll var dottern ledsen. Hon hade ont i huvudet och när vi började prata om varför så kom tårarna. 

Hon vill inte lämna katterna, hon vill inte lämna huset och hon vill framförallt inte lämna kompisarna. Hon säger att hennes kompisar kommer glömma bort henne när hon är borta.

Jag blir också ledsen och får flyttångest. Fan, gör vi fel? Är det här kanske egentligen världens dummaste idé?

Sen kommer sonen och undrar vad som står på, åsså sitter vi där i soffan, långt efter sängdags, och skrattar och pratar. Och jag tänker på att vi kommer kunna hinna prata så mycket mer i Ghana.

För där behöver jag inte tänka på jobbet hela tiden. Och där finns inte internet i mängder. Så där får man pyssla, prata och fika på kvällarna.

Bra.