Konsten att inte göra någonting

Mitt liv som hemmafru börjar nu bli verklighet. Dvs barnen kommer från och med nu åka själva till skolan för det mesta, och ofta hämtas utan mig i bilen, vilket innebär att jag är ensam hemma mellan sju på morgonen och fyra på eftermiddagen.

Det betyder inte att jag har nio timmar att slå ihjäl varje dag, timmar som alltid är helt blanka. Allt tar mer mycket tid här och en sådan sal som att handla mat är ibland ett omfattande projekt. Man vet nämligen inte riktigt vad som finns i affären från dag till dag, tex har jag letat efter créme fraiche i tre veckor nu, finns inte i någon affär. Så för att få ihop det man vill ha kan man ibland få åka till flera affärer, eller helt enkelt ändra sin inköpslista för att passa utbudet i affären.

Andra saker som är tidskrävande är tex att köpa el. Då måste man gå ner till sin elmätare, hålla upp ett kort med en streckkod framför den, sedan bege sig till elaffären och fylla på kortet med pengar (= el) och sedan gå hem igen och hålla upp kortet en gång till för att pengarna ska åka in i elmätaren.

Laga mat tar också längre tid eftersom alla grönsaker måste tvättas väldigt noga.

Kort sagt är det många vardagsbestyr som är tidskrävande och inte lika effektiva som hemma, men å andra sidan har jag ju städhjälp tre dagar i veckan, så städning och tvätt behöver jag inte direkt bekymra mig om.

Vad ska jag göra med all min tid? Den här grejen som är så hett eftertraktad, som man alltid drömmer om att ha mer av, men som när man får massor av den kan bli svår att hantera.

Jag har ju tänkt att skriva när jag är här, förhoppningsvis en bok. Och det kan jag tänka mig kommer ta en hel del tid. Dessutom ska jag försöka vara lite social, träffa folk och lära mig lite om landet jag är tillfällig gäst i. Men jag har även planerat att träna mig på att inte göra någonting. 

Idag tex har jag sett en och en halv jättedåliga filmer från tidigt nittiotal, på tv. Sedan har jag läst ganska mycket, ätit lite lunch som jag handlade nere i bageriet, torkat av möblerna på balkongen och bäddat allas sängar. Okej det blev en hel del tid framför datorn också. 

I dessa tider när man matas med budskap om att leva i nuet och uppleva allt till max, så känns det faktiskt ganska befriande att försöka omdefiniera "carpe diem" lite. För det finns ju faktiskt en massa saker att göra idag, som egentligen går lika bra att göra i morgon.